Ni kommer inte tro oss. Inte en chans.
En morgon då Vicky och jag var på väg till bussen sa plötsligt en tjej "Hej" till oss. Vicky och jag stannade till och tittade på henne. Okej, hej? Eller?

"Ni är från Avesta eller?"
*shock*
"Ja, det är vi"

Så sa hon att hon tyckte hon kände igen oss och så frågade om vi kände igen hennes bror Johan Rabb? Och ja vi visste typ vem det var. Född 1990 som oss, så sure. Sen byttes några ord innan hon behövde springa iväg till jobbet.

Alltså hur liten känns inte världen när man klockan 06:40 springer på en Avestabo mitt i centrala Oslo!? Inte stor vill jag lova.