Alltså att åka buss är helt okej när man väl är på bussen! Det jobbiga/tråkiga är väntan på den. Som den 16dec. Vicky och jag stod och huttrade i busskursen i en önskan om värme. Då och då skrek vi på att bussen skulle komma. Till slut kom den, 401:an, vi ställde och beredda med biljetterna med ett glatt leende på läpparna. Finally! Visst vi ställde oss inte vid vägkanten men vi stod upp beredda att springa mot dörrarna. Vi måste ha sett både shockerade och bedrövade ut då vi följde bussen med blicken då den for förbi oss. Besvikelsen var mer än enorm men vi kom i alla fall på den andra bussen.