I lördags fick vi en ny granne. En väldigt utåt liten späd kille på 23 år. Vi började prata då Vicky och jag skulle diska våra mattallrikar. Han frågade om vi inte skulle följa med till affären och handla öl. Vicky och jag som inte hade något bättre för oss svarade ja. Det slutade med att vi gick till två affärer och ingen öl då affärerna slutar sälja alkohol efter 18 på lördagar. Vad vi märkte var det inga större fel på honom. Lite osäker bara, vilket är förståeligt. 
   Lite senare på kvällen knackar det på våran dörr. In kommer en av tjejerna som bodde på Snigeln. Hon frågade om vi träffat den nya killen. Och vi svarade ja.
"Akta er för honom"
Så berättade hon om hennes magkänsla som hon fått från honom. Sen även andra skaer hon reagerat på. Hon sa att hon behövde berätta det här för oss då vi är de som kommer bo kvar med honom. Jag vet inte om det var snällt eller inte. Hon menade väl, men Vicky och jag blev ju oroliga!

Nästa dag berättade samma tjej ännu mer om honom. Då de haft fest var han med. Hon sa att han verkat lättretlig och möjligtvis ha alkoholproblem. Och ännu mer än det... GAH! Why tell us this!? Problemet är att både jag och Vicky suger åt oss sånt här som en svamp, paranoida som vi är. 
  Nu är det lite bättre. Allt är smält och nedbrytet. Såklart det inte är något att vara orolig för! Stackars kille, anklagad för allt möjligt. Jag har i alla fall tagit till mig: Innocent until proven guilty.